2011 01 12
jag vill alltid kunna skriva perfekt formade bokstäver. runda, fina, perfekta. och så vill jag ha en personlig almanacka helt utformad av mig själv. bilder, typsnitt, textstorlek, radavstånd, klockslag, allt ska jag ha gjort. jäkla jobb, men så lätt värt det.
så ska även min receptbok bli så småningom. jag har införskaffat en svart fotobok. hårda pärmar, hårda blad. snyggt som tusan och snyggare ska det bli. jag har satt igång det kreativa i hjärnan hos mig. satt igång vilka avdelningar den ska ha. rörig är det sista den ska vara. och så har jag köpt en vit tuschpenna men fin, tunn spets som alla rubriker ska stå med. alla rubriker ska ha samma typsnitt. åh. jag längtar redan tills tentorna är över så att jag kan sätta igång.
just nu är klockan kvart i ett på natten och mina ögon korsar sig. sliter med statistiken och har kommit till ett avsnitt som känns helt out of this world. insane. korstabeller utan vettiga förklaringar på det egentligen är. well, duktig som jag är så sitter jag och letar efter en vettig förklaring och tro mig, i've found a lot of info. feels great.
tänkte ta upp min engelska med. ska försöka hitta engelska böcker att läsa till att börja med. jag menar, hur långt kommer jag med "hello, my name is Amelie and i live in tollarp with my boyfriend johan". inte så långt, okej så kass är jag inte. men allt kan bli bättre.
jag har dessutom bestämt att jag blir friskförklarad imorgon. inget öronont, halsont, huvudont, kroppsont eller snorigheter, hostigheter eller gnälligheter ska komma i vägen. jag vill ut i skogen. hämta luft. gräva ut min cykel och ta mig till den totala tystnaden som finns i skogen. för det, det är livskvalitet för mig.
okej, inte egentligen. det är att en tidig morgon gå ner till havet hos mamma och pappa. raka vägen mot vitemölle. blicka ut över havet. det enda, verkligen det enda, du någonsin hör är tyst fågelkvitter och havet som slår in mot strandkanten. du möter inte en människa. solen är på väg upp, sakta men säkert.
och det ni. det där är livskvalitet.
så ska även min receptbok bli så småningom. jag har införskaffat en svart fotobok. hårda pärmar, hårda blad. snyggt som tusan och snyggare ska det bli. jag har satt igång det kreativa i hjärnan hos mig. satt igång vilka avdelningar den ska ha. rörig är det sista den ska vara. och så har jag köpt en vit tuschpenna men fin, tunn spets som alla rubriker ska stå med. alla rubriker ska ha samma typsnitt. åh. jag längtar redan tills tentorna är över så att jag kan sätta igång.
just nu är klockan kvart i ett på natten och mina ögon korsar sig. sliter med statistiken och har kommit till ett avsnitt som känns helt out of this world. insane. korstabeller utan vettiga förklaringar på det egentligen är. well, duktig som jag är så sitter jag och letar efter en vettig förklaring och tro mig, i've found a lot of info. feels great.
tänkte ta upp min engelska med. ska försöka hitta engelska böcker att läsa till att börja med. jag menar, hur långt kommer jag med "hello, my name is Amelie and i live in tollarp with my boyfriend johan". inte så långt, okej så kass är jag inte. men allt kan bli bättre.
jag har dessutom bestämt att jag blir friskförklarad imorgon. inget öronont, halsont, huvudont, kroppsont eller snorigheter, hostigheter eller gnälligheter ska komma i vägen. jag vill ut i skogen. hämta luft. gräva ut min cykel och ta mig till den totala tystnaden som finns i skogen. för det, det är livskvalitet för mig.
okej, inte egentligen. det är att en tidig morgon gå ner till havet hos mamma och pappa. raka vägen mot vitemölle. blicka ut över havet. det enda, verkligen det enda, du någonsin hör är tyst fågelkvitter och havet som slår in mot strandkanten. du möter inte en människa. solen är på väg upp, sakta men säkert.
och det ni. det där är livskvalitet.
Kommentarer
Trackback
